När jag svarade på ett inkommande samtal med okänt nummer för två år sedan, var jag helt oförberedd. Omedelbart infann sig en tanke, ett ljus, ett infall; bilderna trängdes inför tanken på att gestalta ett verk på Kungliga Djurgården, denna älskade park mitt i staden. 

Jag är född i Göteborg och präglad av Bohusläns landskap men har även präglats av mina tidiga år i Stockholm. Dessa de första medvetna åren då språket utvecklades och jag kunde börja urskilja mina egna tankar. Jag minns särskilt ljuset över Skeppsholmen och Nordiska Museet med sina tinnar och torn, motljuset i den klara höstluften.

Jag valde mellan två platser öster om Rosendals slott. Till slut valde jag en boklund i en dalgång längs Israel af Ströms väg. Undanskymd och öppen på samma gång.

Bokträden bildar en triangel, en tunga som vetter västerut. Mellan tre slanka bokstammar står min skulptur Osagd. En gestalt som reser sig ur marken: En kvinnlig gestalt med majestätisk hållning, stark, inåtvänd i koncentration, ruvande, utstrålande en hemlighet, kanske en börda eller ett löfte. Hon väntar, avvaktar som en möjlig ledsagare, som en möjlig föregångare. Hon omsluts av det gröna ljuset och bokträdens känsliga rotsystem, utan undervegetation. Just det som gör boklunden så vacker, likt ett salsgolv, en salong utan tak. 

Jag tänker också på min barndoms sagor, med sina förvandlingar och grymheter. Skogsråets ihåliga barkrygg och älvans skymnings-
dans på ängarna. Väsen mellan djur och människa, tysta förbindelser med ursprunget. Sprunget ur vad? Kunskapen om det osynliga, om det oändliga och världens beskaffenhet.”

– Charlotte Gyllenhammar
   Stockholm, oktober 2022

Skulpturen är donerad av familjen Schörling. Placerad vid Rosendalsängen, korsningen Fredrik Bloms väg och Rosendalsvägen.