Prinsessan Estelles Kulturstiftelse har glädjen att 2022 presentera Yinka Shonibare CBE – en av världens just nu mest uppmärksammade och framgångsrika konstnärer. Tack vare en privat donation kommer kulturstiftelsen att förvärva en ny skulptur av Yinka Shonibare. Detta blir det tredje verket i Prinsessan Estelles Skulpturpark som stiftelsen tillsammans med Kungliga Djurgårdens förvaltning etablerar i Rosendalsområdet.

Shonibares skulptur invigs den 2 juni av H.K.H. Prins Daniel, och fram till den 25 september kommer olika konstpedagogiska program och events att erbjudas i samarbete med 13 andra institutioner. Årets samarbetspartners är Brittiska Ambassaden, Drottningholms Slottsteater, Etnografiska museet, Handelshögskolan i Stockholm, Konstfack, Kungliga Djurgårdens förvaltning, Liljevalchs, Magasin III Museum for Contemporary Art, Moderna Museet, Nationalmuseum, Nigerianska Ambassaden, Rosendals Trädgård och Tekniska museet i Stockholm.

Yinka Shonibare CBE föddes i London 1962, växte upp i sin familjs hemland Nigeria, återvände sedan till Storbritannien för att studera på konstskola och har sedan tidigt 90-tal haft en enastående karriär.

CBE är en titel som Shonibare lagt till sitt namn för två år sedan, då han utnämndes till Commander of the Most Excellent Order of the British Empire. Det här är bara en av många prestigefulla utmärkelser han erhållit sedan nomineringen till Turnerpriset 2004. Shonibare är medlem av the Royal Academy i London, han finns representerad i flera av vår samtids viktigaste konstsamlingar och har dessutom deltagit i Venedigbiennalen, documenta XI, samt utställningar på ledande museer världen över.

Vad Yinka Shonibare CBE blivit känd för är arbeten i olika tekniker; måleri, foto, performance, film och skulptur, där han utgått från västerländsk konsthistoria för att utforska begreppen kulturell och nationell identitet. Hans signaturmaterial är det färgsprakande batiktyg som betraktas som genuint afrikanskt trots att det har ett helt annat ursprung. Tygerna är i själva verket inspirerade av indonesisk design, massproducerade av holländare på 1800-talet som sålde dem vidare till europeiska kolonier i Västafrika. Där blev textilierna mycket populära vilket ledde till att de på 1960-talet ironiskt nog blev en symbol för afrikansk strävan efter frigörelse och självständighet.

Shonibare, som kallar sig en ”postkolonial hybrid”, tycker att den pseudo-afrikanska bomullsbatiken kan ses som en metafor för migration. ”Materialet har en förmåga att vara holländskt, indonesiskt och afrikanskt på samma gång. För mig är tygerna en symbol för tvärkulturella förbindelser”, säger Yinka Shonibare CBE.